calle-lundman-afs-segling

Ensamseglaren som inte kan segla

Ensamseglaren som inte kan segla, som kallar tampar för snören och som är lika rädd för containers på Atlanten som för hajar.

Carl Henrik Lundman växte upp med motorbåt och är ingen seglarkille. Calle, som han kallas, åkte runt med familjens motorbåt på helgerna när han var tonåring och fattade tycke för segling sent. Han gick aldrig på seglarläger och gillade mest att spela dataspel och åka runt på en trimmad moppe i unga år.

Calles erfarenhet av segling
Det var först när Calle var 28 som han och hans ett år yngre bror köpte en segelbåt som låg på lånad plats i Hägersten i Stockholm. Båten var av varianten billig, liten och ful. Efter en sommar gick den sönder när tamparna släppte och den gick mot bryggan en blåsig natt. Det blev sammanlagt fyra turer den sommaren för Calle.

För nästan två år sen tog den då 31-åriga Calle tjänstledigt från sitt jobb som byggledare och köpte en Hallberg-Rassy från 1970-talet. Tanken var att rusta upp den och segla jorden runt. Problemet var att Calle inte kan segla. Något som Calles familj och vänner uppmärksammade i starka ordalag. Men Calle trodde på sig själv, förberedde båten och gjorde grundliga efterforskningar på nätet.

- Det var mycket Youtube och några få test ut på havet. Jag tänkte segla till Gotland men det hann jag inte med, säger Calle.

Jorden-runt-resan börjar

När resan väl begav sig valde Calle att inte segla engelska kanalen och Biscaya-bukten. Han tog istället kanalerna igenom Europa, för att vara på den säkra sidan.

- Det var inte ett bra beslut. Jag lärde mig inget mer om segling och det var superkallt på båten. Minns en dag i Frankrike när jag vaknade helt blå och tittade ut genom fönstret. Det låg snö på däcket. Budgetmässigt var det ju inte heller en toppenidé att börja med det förhållandevis dyra Europa under en så pass lång tid, säger Calle.

När Calle väl kom ut i Medelhavet var vädret bättre och han tog sig över Atlanten via Kanarieöarna. Det fanns en viss rädsla för att segla in i containrar som ramlat av lastfartyg.

- Det är svårt att se en container i vattnet när man sover, säger Calle.

Gillar Franska Polynesien – men inte taskmörtar
Det blev några månader i Karibien, sen genom Panama-kanalen innan seglatsen över Stilla havet. De bästa minnena och de bästa människorna minns Calle från mindre öar i Söderhavet.

- Det blir ett annat livstempo när båten med förnödenheter kommer en gång i månaden. Att samarbeta, vara vänlig mot främlingar och nyfikenheten kommer naturligt. Jag gillar Franska Polynesien bäst, men jag gillar inte hajarna som stjäl den fisk som jag harpunerar. Riktiga taskmörtar, säger Calle.

Calle har då och då haft andra ombord på båten. Både folk han träffat och familj och vänner hemifrån. Snart kommer hans syster med sambo ner och möter upp på Filippinerna och just nu befinner sig Calle med en vän i Papua Nya Guinea och samlar kraft.

Den nu 33-åriga ensamseglaren ser sig fortfarande inte som en riktig seglare. Han menar att han med viljes inte lärt sig rätt ord på saker och ting. Han kallar tampar för snören och tycker att det viktigaste inte är seglartermer utan att njuta av livet.